“Jag har träffat många med autism mitt jobb. De har ingen medkänsla. Du ser ju hos barn, de klappar till någon och förstår inte att de andra blir ledsna. De har ingen medkänsla … sociopater, psykopater, …”
Sällskapet snett bredvid mig på pendeln pratar. Jag sitter med min son bredvid mig. Min son med autism (eller snarare autismspektrumtillstånd och även ADHD). Min son, som är en av de mest medkännande personer jag känner. Jag blir arg på deras okunskap och vill så gärna säga något – ge en FÖRELÄSNING – men ser inte att det skulle ändra något i det här läget.
2 minuter senare går vi av, jag och min son. Han hade också hört, så vi pratar lite om det. Med sitt stora hjärta så har han förståelse för deras okunskap och går därifrån trygg i vetskapen vem han själv är och att allt andra säger inte är sant. 
Här ser jag ändå ett stort behov att reda ut det här med medkänsla – eller snarare empati – för det är inte ett helt enkelt begrepp. Så häng på – så här fungerar affektiv respektive kognitiv empati!
Affektiv empati
Affektiv empati handlar om att känna vad någon annan känner. Människor som är grymma på det här med affektiv empati känner direkt av ditt känsloläge, märker så fort du ändrar tonläge bara lite grann. Plockar direkt upp känslan själv och känner den som sin egen, även om vi inte alltid är medvetna om att det är det som händer.
Denna sorts empati har de flesta av oss fast olika starkt. Vi kan nästan säga att vi föds med denna funktion. Du kan göra en enkel (ovetenskaplig) test bara genom att kolla på mina 2 bilder – upplever du olika känslor när du tittar på dem eller inte?
Det är väldigt vanligt att personer med ex. autism-diagnos har stark affektiv empati. Därför pratar man ofta om att använda lågaffektivt bemötande (LAB) i dessa kretsar. Dvs, om du bemöter dessa personer när du är arg så kommer den personen antagligen både känna din ilska och sin egen reaktion – dvs, dubbelt så jobbigt! Därför rekommenderas ett så neutralt känlsoläge och röstläge som möjligt – för att kunna nå fram med sitt budskap.
Hur reagerar ditt barn på andras starka känslor?
Kognitiv empati
Kognitiv empati är en mer komplex funktion i hjärnan än affektiv empati och det är något vi utvecklar olika mycket.
Kognitiv empati är förmågan vi har att sätta oss in i någon annans perspektiv, att “vara i någon annans kläder”, egentligen att förstå VARFÖR någon känner som de gör. Det behöver inte betyda att du accepterar eller gillar varför, men du förstår det.
Kan du komma på något tillfälle då du själv förstått varför någon reagerat som de gjort? Det är enklare att göra ju mer lika vi är den andra personen: liknande värdegrund, bakgrund eller erfarenhet. Det är också enklare ju mer vi känner varandra och känner till om varandra.
Det betyder att om du möter någon som har ett annat typ av tänkande än du, någon som ser världen på ett annat sätt, kanske någon med autism, så kan det vara svårt att förstå varför hen reagerar på ett visst sätt. Medan det med rätt förståelse – med stor kognitiv empati – är fullständigt logiskt.
På samma sätt kan personer med autism ha svårt att förstå neurotypiska personer (personer utan diagnos), som enligt dem beter sig fullständigt ologiskt.
Däremot så säger BUP att det med största sannolikhet är vanligare med lägre kognitiv empati hos personer med autism. Det låter sannolikt, men jag vill ändå spekulera lite kring det:
Min son har väldigt stark affektiv empati och även stark kognitiv empati. Den kognitiva empatin påverkas dock starkt av hans energinivå och om det är mycket känslor i rummet. Med låg energi och/eller mycket känslor så kan han inte “utnyttja” sin kognitiva empati. Den förmågan “drunkar” i allt annat.
Upplever du att ditt barn har förmåga till kognitiv empati?
Anna Malcus
– För ökad förståelse och acceptans i samhället